Jahopp, vad gör man då när det inte finnt något mer än tårar kvar?
jag har en abstrakt känsla i magen, jag kan inte sätta fingret på vad det beror på , eller varför jag känner såhär över huvud taget. Men känslan gnager och gnager, snart är det ett tomt hål rakt igenom magen, där personer jag älskat fortsätter hugga mig hårt med knivar.

Det är då det kommer, tårarna. Det rinner och rinner, och man blir osäker på om inte hela kroppen är tom snart? Att det finns så mycket vatten. Snart är jag tom, och kan inte tömmas någonmerstans. Men då gråter man innuti. Alltid, det slutar aldrig.

Det är så mycket tankar som snurrar runt i huvudet att jag inte ens kan hålla reda på det själv. Jag behöver någon som gräver sig in i mina tankar och reder ut dem, för de trasslar ihop sig gång på gång.   Jag behöver någon som ger mig riktig kärlek.

(ursäkta klaget)

PUSS!